Den sista procenten – 30 Mbps i verklig glesbygd


30mbitÅr 2020 kommer en procent (ca 55 000) av Sveriges hushåll och företag riskera att ha en uppkoppling på mindre än 30Mbps, enligt PTS analys ”Uppföljning av regeringens bredbandstrategi[1]”. Dessa hushåll och företag ligger nästan uteslutande långt ut i vår svenska glesbygd där det är väldigt kostsamt och tidskrävande att etablera infrastruktur. Att de inte kommer att få fiber är givet i och med att PTS skjutit in sig på 30Mbps, vilket är betydligt lägre än de 100Mbps som idag är standarden för fiber. Med anledning av detta bjöd PTS in till en workshop i torsdags i Lycksele, där alternativa metoder för att ge dessa människor och företag bredband på 30Mbps skulle diskuteras. För mig var det en självklarhet att delta.

Till att börja med måste jag ge PTS en stor eloge för hur det anordnade denna workshop. Tillsammans med Vilhelmina kommun hade de utarbetat ett pilotfall med 517 adresser som skulle täckas i Vilhelmina kommun – oerhört effektivt! Det gör att man blir konkret, vilket är precis vad som behövs för att nå en lösning. Det handlar inte om att titta in i kristallkulan och sia om vad 5G skulle kunna innebära eller att uppfinna en ny teknik (som inte är standardiserad). Vi har tillräckligt med verktyg i verktygslådan för att lösa detta idag.

Vår lösning
Vi på Bredbandsbolaget och Telenor lämnade in ett förslag som kan ge 63 procent av de 517 adresserna tillgång till 30Mbps och 96 procent till 10Mbps. Grunden till vår lösning är det faktum att vi gjort en kraftig utbyggnad av vårt 4G-nät i Västerbotten, hela 143 procents(!) ökning av antalet basstationer. När man kommer ut långt ut i nätet finns det två alternativ för att skapa täckning:

1. Bygga fler basstationer, något som blir väldigt dyrt och tar lång tid.
2. Använda en bättre mottagarenhet hos kunden, vilket är relativt billigt, går fort och är mer precist eftersom den kund som vill ha lösningen får en specialanpassad mottagare.

Vår lösning bygger på alternativ 2, dvs. att se till att kunden får en så bra mottagare som möjligt. Eftersom det rör sig om områden där det är mil till befintlig infrastruktur blir de lösningar vi föreslår ganska kraftiga. Vi kan antingen sätta en riktantenn på husfasaden hos kunden och ansluta antennen till ett vanligt fast 4G-modem, eller så kör vi på en mer storskalig variant som innebär att man sätter en 12 meter hög mast utanför huset och i den monterar en fullstor basstationsantenn. Då jäklar blir det bra mottagning! Då skulle vi öka mottagningen med ca 100 gånger och ge 30Mbps på en plats där en mobil på marken troligen inte skulle ha någon täckning över huvud taget.

Detta är förstås väldigt bra, men det blir också dyrare än vad en vanlig fiberinstallation är i genomsnitt i Sverige idag. För oss blir det en fråga om att få med många kunder på en sådan lösning för att vi ska kunna skapa en organisation som kan installera utrustningen hos kunden, ha supportpersonal på plats i området och ha en kundtjänst som ger bra hjälp. Därför behövs dels riktade insatser från vår regering och dels att regionerna som har behov av dessa lösningar går ihop i upphandlingar.

Digital infrastruktur är ett måste för ett demokratiskt samhälle. Varken du eller jag vet var nästa internetfluga kommer att skapas – i Vilhelmina eller på Stureplan i Stockholm. Sverige har en tradition av innovation, så låt oss tillsammans se till att skapa de förutsättningar som krävs för att alla ska kunna delta – oberoende av var man bor.

 

[1] Enligt investeringsnivå II i dokument ”Uppföljning av regeringens bredbandsstrategi 2016 – PTS-ER-2016:17”